Exempel

Här följer några exempel från inventeringsområdena. Här beskrivs grunddata om inventeringsområdena samt fågelfaunan.

Bilaga C: Exempel på fågelfaunans sammansättning i åtta olika inventeringsområden

Nedan följer några exempel på fågelfaunans sammansättning i olika skogsmiljöer. Exemplen är hämtade från åtta olika inventeringsområden.

14.1.1. Exempel 1. Inventeringsområde 36
Exempel ett är ett två år gammalt hygge. På hygget fanns sparad naturhänsyn i form av fristående träd samt träddungar.
Basfakta:

Sikttäthet:
På hygget var sikttätheten gles. Bland de sparade dungarna varierade sikttätheten mellan tät till gles. I höjdnivån 10 - 15 meter var sikttätheten gles i alla dungar.
Död ved:
Klen död ved fanns i alla delområden. Grövre död ved fanns bara i två delområden.
Trädhöjdsnivå:
Hygget saknade träd förutom den sparade naturhänsynen där träden var upp till 25 meter höga. En av de sparade dungarna hade trädhöjdsnivån yngre mogen skog, fyra hade äldre mogen skog och de övriga trädhöjdsnivån mogen skog.
Allmänt om inventeringsområdet:
Ytan utgjordes av 6,17 ha hygge och 1.59 ha av sparade träddungar. På hygget fanns ett 40-tal vårtbjörkar och glasbjörkar, några aspar, sälgar, klibbalar, gråalar, rönnar och granar och ca 40 frötallar. Träden hade en diameter på upp till 20 - 35 cm. Ca 30 granstubbar, avsågade på 3 - 4 meters höjd, fanns utspridda på hygget. Nio träddungar fanns sparade som naturhänsyn.
Fågelarter:
På hygget fanns 8 hel- och delrevir. Det var buskskvätta, trädpiplärka, sädesärla, gärdsmyg och gök. På grund av omgivningsfaktorer som sparade träddungar och omkringliggande skogar fanns även delrevir av bofink, gulsparv, järnsparv, koltrast, lövsångare, större hackspett och taltrast. Dessa arter lever normalt inte på ett hygge men fanns där tack vare den sparade naturhänsynen. Där med fick området fler fågelarter och en högre fågeltäthet än det skulle ha haft om naturhänsynen ej hade funnits. Antalet "hyggesarter" var därmed 5 och övriga 7.
Fågeltäthet:
Fågeltätheten var på hygget 1,10 par/ha varav "hyggesarterna" stod för 0,62 par/ha och de övriga för 0,49 par/ha.
Träddungar som naturhänsyn:
På hygget var 9 små träddungar sparade som naturhänsyn. Det var rena gran- och lövträdsdungar, samt blandskogsdungar av barr- och lövträd. Fågeltätheten som uppmättes i de små dungarna var 0,6, 4,0, 5,0, 6,4, 8,4, 16,2, 17,0, 25,0 och 60,0 par/ha. Små skogspartier hade ibland höga fågeltätheter (se kap 7.1.5). Detta gällde även här för de fyra högsta värdena som alla hade en yta som var lika med eller mindre än 0.1 ha.
Träd sparade som naturhänsyn:
På hygget fanns som ovan nämnts ca 100 levande träd av vårtbjörk, glasbjörk, tall (frötallar), asp, sälg, klibbal, gråal, rönn och gran. Dessutom fanns ett 30-tal granstubbar. Få fåglar sågs använda dessa sparade träd och stubbar. Ett större hackspettpar häckade dock i en av asparna och de använde även de övriga träden på hygget som sittplats. Trädpiplärkorna använde också träden på hygget som sittplats. En spillkråka och en gök sågs även sitta i träden. Några gånger sågs även de fåglar som hade sina revir i smådungarna göra en sväng ut till träden på hygget. Dock verkade träden ej användas av fåglarna i någon större omfattning i detta inventeringsområde. (I skrivandets stund kan konstateras att flertalet av de stora lövträd som fanns på hygget numera är omkullblåsta och bortforslade).

14.1.2. Exempel 2. Inventeringsområde 21
Exempel 2 är en 6 - 8 meter hög ungskog med en trädslagssammansättning av gran, tall och glasbjörk. Ungskogen var oröjd med en tät sikttäthet.
Basfakta:

Sikttäthet:
Tät i nivån 0 - 5 meter och gles i nivån 5 - 10 meter.
Död ved:
Rikligt med klena döda träd. Grova saknas.
Trädhöjdsnivå:
Träden var upp till 7 meter höga d.v.s. trädhöjdsnivån yngre ungskog.
Allmänt om inventeringsområdet:
Inventeringsområdet bestod av en tät ungskog som dominerades av gran, tall och glasbjörk. Glasbjörken hade en trädslagsandel som varierade mellan 10 - 30 %, tallen och granen hade var för sig andelar som varierade mellan 35 - 45 %. Trädhöjden var mellan 6 - 7 meter med enstaka trädpartier som var 8 meter höga.
Fågelarter:
De dominerande fågelarterna var lövsångare med 17 revir och rödhake med 10 revir. Bägge dessa arter vill ha tät sikttäthet i de nedersta 5 metrarna av skogen. Trädgårdssångaren och rödvingetrasten vill ha lövskog och fanns med ett revir var. Både trädgårdssångare och lövsångare vill ha lövträd och det inslag av 10 - 30 % glasbjörk som fanns i inventeringsområdet tycktes räcka. Järnsparv och taltrast fanns med 2 respektive ett revir. Grönfink och ärtsångare hade var sitt delrevir i inventeringsområdet. Ett bo av morkulla hittades också. I höjdnivån 7 meter kommer den mogna skogens fågelarter in i en skog. Här hade de första bofinkarna, kungsfåglarna, talltitorna och talgoxarna kommit in i inventeringsområdet med några enstaka revir.
Övrigt:
Ungskogen hade röjts i tidigt skede och alla trädslag utom gran, tall och glasbjörk hade röjts bort. Inventeringsområdet var i behov av ny röjning.

14.1.3. Exempel 3. Inventeringsområde 48
Exempel 3 är en 4 - 9 meter hög ungskog. Ett delområde hade 15 meter hög skog. Ungskogen var ogallrad och oröjd och sikttätheten tät. Ett stort antal trädslag fanns i olika sammanblandningar.
Basfakta:

Sikttäthet:
I nivån 0 - 5 meter hade 3 områden gles sikttäthet medan övriga hade tät sikttäthet (delar av ett av dessa områden hade halvtät sikttäthet). I nivån 5 - 10 meter hade ca hälften tät sikttäthet medan den andra hälften hade halvtät eller gles sikttäthet eller att träd saknades i denna höjdnivå.
Död ved:
Flertalet av delområdena hade rikligt med klena döda träd. Grova döda träd saknades.
Trädhöjdsnivå:
Tre delområden i trädhöjdsnivån yngre ungskog, 9 stycken i trädhöjdsnivån äldre ungskog och 3 delområden i trädhöjdsnivån yngre mogen skog.
Allmänt om inventeringsområdet:
Inventeringsområdet bestod av en blandskog av gran, tall, vårtbjörk, glasbjörk, asp, gråal, sälg, rönn och hägg i olika andelar. Den genomsnittliga lövträdsandelen var 91 %. Trädhöjden varierade mellan 7 och 9 meter i nio av delområdena. Sikttätheten var tät i dessa delområden. Två andra delområden hade upp till 15 meter höga träd och fyra andra delområden hade 4 - 6 meter höga träd.
Fågelarter:
Dominerande fågelarter var lövsångare och rödhake med 16 respektive 13 hel- eller delrevir. Revir av grönfink, gulsparv och trädpiplärka fanns i öppningar eller i ytterkanter mot annan öppen mark. Den mogna skogens fågelarter som bofink, blåmes, talgoxe, talltita, kungsfågel, svarthätta, trädgårdssångare, grönsångare, m.fl. fanns etablerade i den skog som var 7 - 9 meter hög. På grund av den höga lövträdsandelen dominerade de lövträdsberoende fågelarterna.
Fågeltäthet:
Fågeltätheten i delområdena varierade mellan 2,91 och 20,0 par/ha.
Övrigt:
Området har genom sin stora lövträdsandel och många trädslag möjlighet att utvecklas till en fågelrik miljö. Om trädslagsandelar och den täta sikttätheten behålls kan området i framtiden hysa 15,0 - 20,0 par/ha. Området kan också röjas och gallras så att det blir en ren barrskog med 1,0 - 2,0 par/ha.

14.1.4. Exempel 4. Delområde 7 i inventeringsområde 33
Exempel 4 är ett delområde med en 10 meter hög välskött glasbjörkskog. Det var gallrat och röjt och sikttätheten var gles.
Basfakta:

Sikttäthet:
Siktätheten var gles i höjdnivån 0 - 5 meter, medan den var tät i nivån 5 - 10 meter.
Död ved:
Döda träd saknades i området.
Trädhöjdsnivå:
Trädhöjdsnivån var äldre ungskog.
Allmänt om inventeringsområdet:
Delområde 7 i inventeringsområde 33 var en välskött glasbjörkskog. Björkarna var upp till 10 meter höga. Några 10 - 12 meter höga granar fanns också i delområdet. Sikttätheten var gles och småträd och buskar var bortröjda och bortgallrade.
Fågelarter:
Det fanns tre fågelarter i delområdet. Det var två revir av bofink, en liten del av ett järnsparvsrevir och ett bo av ringduva i en gran. Trotts att delområdet har 100 % lövskog saknas alla lövskogsarter i delområdet. Som i flertalet andra skogsområden fanns det bofink i delområdet. Bofinken hittades i de flesta skogsmiljöer med skog som är högre än 7 meter oavsett om det var barr- eller lövskog, eller om sikttätheten var tät eller gles.
Övrigt:
Delområdet saknade flertalet av de för många fågelarter viktiga omgivningsfaktorerna.
Inventeringsområde 48 (exempel 3) skulle kunna röjas och gallras på ett sådant sätt så att det fick en ren björkskog som såg ut som det delområde som beskrivs i detta exempel.

14.1.5. Exempel 5. Inventeringsområde 1
Exempel 5 är en mogen gran- och tallskog. Höjden var 20 - 25 meter och diametern på träden upp till 30 - 40 cm. Skogen var välröjd och välgallrad och sikttätheten var gles i marknivå.
Basfakta:

Sikttäthet:
Fyra små delområden var täta i den nedersta höjdnivån 0 - 5 meter. Större delen av området hade en gles, eller i vissa fall halvtät, sikttäthet. Detta gällde för alla de tre höjdnivåerna.
Död ved:
I området fanns bara enstaka klena och grova döda träd.
Trädhöjdsnivå:
Ett delområde hade trädhöjdsnivån äldre mogen skog medan övriga delområden hade trädhöjdsnivån mogen skog.
Allmänt om inventeringsområdet:
Inventeringsområdet hade en trädsammansättning av 70 % gran och 30 % tall. Granarna var upp till 30 cm och tallarna upp till 40 cm i diameter. Höjden på skogen var ca 20 - 25 meter. Skogen var välröjd och välgallrad. Sikttätheten var gles i alla höjdnivåer över nästan hela ytan. Fyra små delområden med täta undertryckta granar fanns utspridda i inventeringsområdet. Skogen var röjd och gallrad på ett sådant sätt att de lövträd som kom upp när skogen var ung hade röjts bort för att skapa en ren barrskog.
Fågelarter:
Det fanns 11 fågelarter. Bofinken var den vanligaste fågelarten med 7 revir. Av de rena barrträdsarterna fanns kungsfågel med två revir samt svartmes och tofsmes. Övriga arter var järnsparv, ringduva, rödhake, taltrast och talltita. En "udda" lövsångare satt i barrskogen och sjöng (den enda registrerade i ren barrskog) och hade delar av sitt revir i inventeringsområdet. Trotts att området var stort hade bara bofink, kungsfågel, tofsmes och trädkrypare huvudparten av sina revir i inventeringsområdet. Talltita, taltrast, svartmes, järnsparv, ringduva och rödhake hade bara delar av sina revir i inventeringsområdet. För de senare arterna gjorde omkringeffekter att de kunde finnas i inventeringsområdet då det fanns lämplig skog i anslutning utanför. De fyra täta partier med undertryckta granar hade liten betydelse för fåglarna i inventeringsområdet. I två delområden saknades helt observationer av fåglar medan det i två andra observerades 3 arter i vardera delområdena.
Fågeltäthet:
Av de fyra små täta partierna med undertryckta granar hade två en fågeltäthet på 2,38 och 2,20 par/ha, medan de två andra hade 0 par/ha. Det stora delområdet hade en fågeltäthet på 1,08 par/ha.
Övrigt:
Trotts att skogen i inventeringsområdet var grov och fullvuxen var antalet fågelarter få och fågeltätheten låg. Hade skogen ej varit röjd och gallrad hade säkert fågeltätheten varit betydligt högre och området hade haft fler hela revir utan att vara beroende av omkringeffekter. En välskött avverkningsmogen gran- och tallskog kan därmed bli en av de fågelfattigaste skogsmiljöerna där bofinken ensam står för hälften av fågeltätheten (0,55 par/ha).

14.1.6. Exempel 6. Inventeringsområde 19
Exempel 6 är en mogen granskog med inslag av tall, glasbjörk, asp, klibbal och rönn. Trädhöjden var 15 - 25 meter och den högsta träddiametern 30 - 35 cm. Skogen var både röjd och gallrad samt oröjd och ogallrad. Sikttätheten var både tät och gles.
Basfakta:

Sikttäthet:
Gles sikttäthet dominerade i nivån 0 - 5 meter även om också tät sikttäthet fanns i varje delområde. I nivåerna 5 - 10 och 10 - 15 meter dominerade den täta sikttätheten även om där också fanns halvtät och gles sikttäthet .
Död ved:
Enstaka klena och grova döda träd fanns i området.
Trädhöjdsnivå:
Samtliga delområden hade trädhöjdsnivån äldre mogen skog.
Allmänt om inventeringsområdet:
Inventeringsområdet hade en trädsammansättning av ca 90 % gran, 5 % tall och 5 % glasbjörk. Dessutom fanns enstaka aspar, klibbalar och rönnar. Trädens diameter var upp till 30 - 35 cm, och höjden upp till 15 -25 meter.
Fågelarter:
Det fanns 12 fågelarter i inventeringsområdet. Bofinken var den dominerande arten med 6 revir. Av barrträdsarterna fanns kungsfågel och svartmes. Lövskogsarterna saknades förutom en del av ett lövsångarrrevir som kom från ett angränsade lövområde. Övriga arter som noterades var järnsparv, ringduva, rödhake, större hackspett, taltrast, trädkrypare, talltita och talgoxe.
Fågeltäthet:
Fågeltätheten varierade i delområdena mellan 0,87 och 8,55 par/ha.
Övrigt:
Inventeringsområdet uppvisade hur stor variationen i fågeltäthet kan vara i ett skogsområde.
Tre delområden hade tät sikttäthet i alla tre höjdnivåerna. De var ej röjda eller gallrade och hade buskskikt och småträd av gran. Andelen glasbjörkar varierade mellan 5 och 15 %. Fågeltätheten var i de tre områdena 3,66, 6,92 och 8,55 par/ha och antalet arter var 5, 7 och 10. I två andra delområden var sikttätheten gles i nedersta höjdnivån, gles, halvtät, och tät i höjdnivåerna 5 - 15 meter. Dessa delområden var röjda och gallrade och därmed saknades buskskikt och småträd. Gran dominerade med ett inslag av 5 och 10 % glasbjörk och 5 % tall. Fågeltätheten var här 0,87 och 1,62 par/ha, och antalet arter var 6 och 9. De röjda och gallrade områdena hade därmed betydligt lägre fågeltäthet. Detta inventeringsområde speglar väl det förhållande som rådde i flertalet av de inventerade barrskogsområdena.

14.1.7. Exempel 7. Inventeringsområde 50
Exempel 7 är en 18 - 23 meter hög välskött glasbjörkskog. Trädens diameter var upp till 30 cm. Inventeringsområdet var röjt och gallrat och siktätheten var gles i marknivå.
Basfakta:

Sikttäthet:
Siktätheten var gles i nivån 0 - 5 meter. I nivån 5 - 10 meter dominerade den täta sikttätheten medan den i nivån 10 - 15 meter fördelade sig lika mellan tät och gles sikttäthet.
Död ved:
Enstaka klena och grova döda träd fanns i området.
Trädhöjdsnivå:
Området hade trädhöjdsnivån äldre mogen skog.
Allmänt om inventeringsområdet:
Inventeringsområdet hade en sammansättning av 95 % glasbjörk och 5 % gran. Glasbjörkarnas diameter var upp till 30 cm och granarnas upp till 7 cm. Dessutom fanns enstaka gråalar, häggar, rönnar och lönnar. Inventeringsområdet var väl röjt och gallrat vilket innebar att sikttätheten var gles i de nedersta fem metrarna. I höjdnivån 5 - 15 meter fanns det både glesa, halvtäta och täta partier. Inventeringsområdet låg inklämt i hög tät granskog. Det fanns även ett ca ett hektar stort blandskogsområde med tät sikttäthet och olika lövträdsarter och gran i anslutning till inventeringsområdet.
Fågelarter:
Antalet fågelarter var 15. Endast ett av de 20 fågelreviren låg helt inom inventeringsområdet och det var ett lövsångarerevir. Reviren från de övriga arterna hade väsentliga delar eller merparten av sina revir i den omkringliggande skogen. I detta inventeringsområde hade omkringeffekterna stor betydelse för antalet revir och för fågelartssammansättningen. Från det intilliggande blandskogsområdet kom revir av bofink, svarthätta, grönsångare, rödvingetrast, blåmes, talgoxe och rödhake. Från granskogen kom revir av bofink, trädpiplärka, rödvingetrast, svartmes, rödhake och talltita. Den omkringliggande skogen hade därför stor betydelse för fågelfaunan i detta inventeringsområde.
Övrigt:
Trotts att lövträdsandelen var hög så var fågeltätheten och antalet fågelarter låg. Den största orsaken till detta var nog avsaknaden av buskskikt och småträd. Dessa var här bortröjda. Omkringeffekterna hade här stor betydelse för fågelfaunan i detta område. Utan dessa skulle fågeltätheten och antalet fågelarter varit betydligt lägre.

14.1.8. Exempel 8. Inventeringsområde 43
Exempel 8 är ett inventeringsområde som domineras av lövskog. Trädhöjd och träddiameter varierade mellan de olika delområdena. Ett stort antal olika trädslag fanns i inventeringsområdet. Vissa partier var oröjda och ogallrade medan andra var röjda och gallrade. Siktätheten varierade från tät till gles i de olika delområdena.
Basfakta:

Sikttäthet:
Nio av delområdena dominerades av tät sikttäthet i höjdnivåerna 0 - 5 och 5 - 10 meter. Övriga delområden hade en halvtät, gles sikttäthet eller också saknades träd. I höjdnivån 10 - 15 meter var fördelningen jämn mellan tät, halvtät, gles sikttäthet. Träd saknades i några delområden.
Död ved:
Flertalet av delområdena hade rikligt med klena och grova döda träd.
Trädhöjdsnivå:
Tre delområden var i trädhöjdsnivån hygge. Övriga utom ett var i trädhöjdsnivån mogen skog. Ett var i trädhöjdsnivån yngre mogen skog.
Allmänt om inventeringsområdet:
Inventeringsområdet hade en genomsnittlig lövträdsandel på 88 %. I de olika delområdena fanns en stor variation av trädslag och trädslagskombinationer. Det fanns också delområden som var röjda och gallrade och områden som var oröjda och ogallrade. Inventeringsområdet var indelat i 17 delområden.
Fågelarter:
Antalet fågelarter var 28 och varierade mellan 1 och 19 arter i de olika delområdena.
Fågeltäthet:
Fågeltätheten varierade mellan 0,28 och 21,59 par/ha.
Övrigt:
De sju delområden som hade över 10,0 par/ha var oröjda och ogallrade och hade en tät sikttäthet i höjdnivån 0 - 10 meter. Samtliga hade också en tät eller halvtät sikttäthet i höjdnivån 10 - 15 meter. I flertalet av delområdena fanns i varierande mängd vårtbjörk, glasbjörk, asp, gråal, sälg, rönn och hägg. Ett delområde hade en jämn fördelning av ovan nämnda trädslag, och ett annat hade 85 % asp. De övriga delområdena hade mellan 60 - 85 % glasbjörk. Aspområdet hade en högsta diameter på 30 cm i diameter, medan det dominerande trädslaget i övriga delområden hade en högsta diameter på ca 25 cm. I dessa 7 delområden fanns 26 fågelarter registrerade. De två som saknades var gulsparv och trädpiplärka och dessa fanns i mer öppna partier av inventeringsområdet. Av sångare fanns i dessa 7 delområden lövsångare, grönsångare, trädgårdssångare, svarthätta och härmsångare. Av mesar fanns talgoxe, blåmes, entita och talltita. Av hackspettar fanns större hackspett, mindre hackspett och göktyta. Av trastar fanns björktrast, rödvingetrast och koltrast. Andra arter som kan nämnas var stjärtmes, trädkrypare, järnsparv, ringduva och rödhake. Dessa delområden innehöll därmed många av de fågelarter som kan finnas i en lövskogsmiljö. Orsaken till detta var att delområdena var oröjda och ogallrade och att sikttätheten var tät. En stor del av de för fågelfaunan viktiga faktorerna fanns där. Fyra av de ovan nämnda delområdena låg väl samlade i centrum av inventeringsområdet. De dominerades av glasbjörk men hade ett betydande inslag av asp, gråal, sälg, rönn och hägg. sikttätheten var tät i de två nedersta höjdnivåerna och förekomsten av döda träd riklig. Ytan var 1,58 ha och 25 fågelarter med en täthet på 14 par/ha noterades där.
Ett delområde hade 8,23 par/ha och 19 fågelarter. Vårtbjörk och glasbjörk dominerade med 50 % var av träden. Enstaka granar samt klena, gråalar, aspar, sälgar och rönnar fanns också. Trädhöjden var upp till 20 meter och diametern upp till 35 cm. Delområdet var till största delen röjt och gallrat, men tre hörn och kanter var ej röjda eller gallrade och där fanns täta och halvtät buskage av sälg, björk, rönn och asp. Sikttätheten var i höjdnivån 0 - 5 meter gles utom i de oröjda och ogallrade partierna där den var tät och halvtät. I de övriga nivåerna var sikttätheten tät, halvtät och gles i ett mosaikartat mönster. Gulsparv och trädpiplärka hade revir i den del av delområdet som gränsade mot öppen mark. Här fanns även sädesärla. Alla tre var fågelarter som gärna kom in i ett lövområde om detta röjdes eller gallrades. Gulsparven vill ha buskage kvar, där den kan ha basen för sitt revir. Lövsångare, härmsångare och rosenfink var arter som hade delar av sina revir i delområdet. Reviren fanns i de tätare partierna som ej var röjda och gallrade. Det verkade som om de stora vårtbjörkarna drog till sig många födosökande fåglar från de omkringliggande delområdena. Vårtbjörkarnas bark blir skrovlig i ytan när träden blir grövre, och samma gäller även för grenverket. Under inventeringen sågs ofta fåglar komma från de omkringliggande delområdena för att söka föda på vårtbjörkarna. Detta kan vara en av förklaringarna till att det registrerades hela 19 fågelarter i delområdet.
Ett delområde var välröjt och välgallrat och hade 75 % glasbjörk, 20 % gran och 5 % sälg. Dessutom fanns enstaka aspar, rönnar och häggar. Fågeltätheten av 1,47 par/ha, antalet arter var 5. Sikttätheten i höjdnivån 0 - 5 meter var gles, men det fanns ett hörn med ett tätt buskparti. I höjdnivån 5 - 10 och 10 - 15 meter var sikttätheten tät respektive halvtät. I det täta buskpartiet fanns ett lövsångarrevir. En del av ett järnsparvsrevir fanns också i delområdet. De övriga arterna i delområdet var grå flugsnappare, större hackspett och svarthätta. Samtliga dessa revir berodde på omkringeffekter från närliggande skogsområden. Det kan konstateras att detta område hade 75 % glasbjörk och detta var lika stor lövandel som de sex områden som beskrevs ovan och som hade en fågeltäthet på 10,38 - 16,67 par/ha. Detta delområde hade bara ungefär 10 % av den fågeltäthet som de ovan nämnda hade. En hög andel lövträd innebär därmed inte automatiskt att det blir många fågelarter utan även faktorer som sikttäthet och förekomsten av buskskikt och småträd har en mycket stor betydelse.
Ett delområde hade 95 % gran och 5 % glasbjörk. Delområdet var gallrat och röjt. Siktätheten var gles i höjdnivån 0 - 5 meter och varierande i de övriga två. Fågeltätheten var 4,32 par/ha och antalet fågelarter 7. En bofink hade större delen av sitt revir i delområdet. En del av ett revir av trädpiplärka fanns även här. Trädpiplärkan fanns ofta i öppna miljöer både i barrskog och lövskog. Övriga arter som fanns i delområdet hade huvuddelen av sina revir i intilliggande områden och dessa revir får ses som omkringeffekter av dessa. Fågelarterna var järnsparv, koltrast, rödvingetrast, stjärtmes och talgoxe. Exemplet visar att ett barrskogsområde kan få besök av fågelarter som normalt väljer lövskog om det ligger nära ett lövskogsområde.